Nu är jag ensam. Det är bara jag och ingen annan. Men ensam...jag är aldrig ensam. Jag har min tidigare kärlek som bästa vän, många fler bra, riktiga vänner och min underbara familj. Det har tagit ett bra tag att förstå det men nu gör jag det. Och att våga vara ensam bland andra är en viktig sak att klara av. Att hitta inre frid i detta kaos är en lång väg men jag kommer att nå dit.
OCH TJOHEEEJ! Börjar blogga lite smått igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar